Öppningsceremonin och talet

Den 1 april intog MFK Konsthall C i Stockholm med hjälp av en pampig ceremoni. Tack till Stina Nyberg som koreograferade. Tack till Åsa Elzén, Vilda Kvist, Elin Magnusson, My Lindh, Petra Bauer, Clara Lopez, Tia-Simone Gardner, Jens Strandberg och Sandra Linnéll för era rörelser och tankar. Tack till den jublande publiken.
Ceremonin avslutades med att MFK höll ett tal:

När vi 2006 utropade Malmö Fria Kvinnouniversitet gjorde vi det med ett löfte om att kämpa för politiskt handlingsutrymme på en specifik plats, i en specifik tid. Nu står vi här, sex år senare, med ett beslut att avsluta MFK men att transformera praktiken och teorin ut i ett kollektivt handlande. Vårt mål är som alltid att aktivera och sprida kunskap. Vi har valt att se framåt och formulera oss genom en handbok.

Vi (Johanna & Lisa) har elektrifierat våra hjärnor för att sammanfattat våra kunskaper och erfarenheter. Vi skriver om metoder och strategier vi använt oss av för självorganisering, pedagogik, konst och ekonomi. Allt från val av att arbeta separatistiskt till formella strukturer och transparens, relationen till konsten, misslyckanden, intersektionalitet, faktasidor om aktiviteter osv. Allt vi lärt oss strömmar ut ur denna bok! Boken heter Do the Right Thing – en handbok från MFK. Tack vare Studio SM är det en riktig bok, med illustrationer och ett omslag som känns i mörkret. Boken har vi skickat till Stina Nyberg, ÖFA-kollektivet, Roya Hakimnia, Göteborgs Queerinstitut, Maria Lind, Annika Eriksson, Malin Arnell och personalen på Konsthall C. Vi har bett dem använda konsthallen för att göra en tolkning av boken, i vilken form och på vilket sätt de vill.

SÅ HÄR HÄNGER DET ALLTSÅ IHOP
Vi har sammanfattat våra kunskaper och erfarenheter i en bok som vi skickat till väl valda personer och grupper för att tolka på här på Konsthall C, och nu kan ni vara med. En rad möten, ceremonier, inlåsningar, närläsningar, te-seminarier, terrorist-ikoner, primalskrik, handlingar, manifestationer, processer och diskussioner kommer att aktiveras som svar på denna förfrågan, mellan 1 april och 14 maj. Schemat för alla aktiviteter finns på en flyer och kommer att uppdateras kontinuerligt på vår och Konsthall C:s hemsida.

Aldrig har det varit så viktigt att vara här och vara del. NU insisterar vi på detta ögonblick och denna rörelse som inte hade varit någonting utan er.
Vi börjar med att ta ut segern i förskott.

Tack till Stina Nyberg – vilket överdåd av massrörelse och hänfört kollektivt firande! Du är katalysatorn som trollbinder publiken.
Och tack för dina övningar i radikal aktiveringsteknik (vem minns längre yogan?) – nu kan alla få den perfekta politiska kroppen! En ny, kollektiv, gränsöverskridande barbamamma-kropp är född!

Tack till Roya Hakimnia – som patienter är vi oerhört tacksamma. Vem anade att handboken om normkritisk vård skulle få sådant genomslag, i Sverige, i världen! Vi röstar för dig som minister för vård och intersektionella relationer!

Tack till Maria Lind, Ingrid Furre, Sofia Hultin, Sean O'Connor, Pål Sommelius, Jens Strandberg, Kristoffer Svensk och Nathalie Wuerth från Konstfack. En enkel närläsning ledde till tjugo nya handböcker, alla ledande inom sitt område. Konsten har igen blivit kraftfull och kulturarbetaren en intellektuell oppositionell att räkna med!

Tack till Konsthall C som såg till att institutionerna kom till användning, fick en ny betydelse, eller ingen betydelse, gjordes överflödiga, blev ockuperade, övertagna och intagande

Tack till Queerinstitutet för te-salongen med kampvisor. I sången fann vi en gemensam röst som spred sig som en tryckvåg över världen! Ingen revolution utan folket! Ingen revolution utan dans!

Tack till ÖFA-kollektivet som i ett drag visade att internet är överflödigt. Varför mejla när man kan ses? Vi finns ju här i våra kroppar och vill mötas och gnugga oss mot varandra!

Tack till Annika Eriksson, Celie Eklund och Leila Khaled. Revolutionen som darrade i våra hjärtan fick äntligen chans att slå ut, vi saknade bara redskapen. Men Leila kom och visade vägen, med sitt brinnande engagemang, sin kompromisslöshet och sin vishet.

Tack till Malin Arnell, för transformationen som förändrade allt. MFK begravdes under de ståtligaste av ceremonier, kunskapen inkorporerades och bärs nu ut i världen i våra kroppar.

Tack till Studio SM – Mjao!

Tack till Adriana som tålmodigt översatte vår text och gav oss pepp vid rätt ögonblick!

Tack till folkköket Vardagsmat. Ingen revolution på tom mage! Om vi fick bestämma skulle hela Hökarängen vara er matsal.

Tack till alla er på Konsthall C.

Anna - bilturerna, all ordning och reda - tusen tack för allt!

Hanna, tack för all tid vid tangentbordet och för att du låtit alla veta att det är här de ska vara ikväll!

Clara, amiga querida, gracias por todos, hasta la victoria siempre!

and Lara – we love your love for literature, your proof reading eyes and everything else about you!

Kim, åh Kim, om vi ska fälla en tår så är det väl nu, var hade vi varit utan dig? Förmodligen inte på en institution! din övertygelse om vår storhet får oss att göra stordåd!

Å MFK:s vägnar vill vi tacka alla som varit engagerade under åren, ni är allt för många för att räkna upp med namn.

Tack alla som peppade på vår idé och kom till uppstarten, ni som var med från början, som ville lära om och lära ut! Utan er hade det aldrig tagit fart.

Tack till alla som föreläst, diskuterat, samtalat, instruerat, förklarat, frågat, föreslagit och deltagit.

Tack till alla återkommande deltagare och tillfälliga nyfikna.

Tack till Signal i Malmö för återkommande stöd och för att ni gav oss plats.

Tack till ABF i Malmö! Tack Susanne för att du fattade vad vi gjorde och stöttade även vid den där polisanmälningen. Tack till vaktis på ABF för att du hjälpte oss att kopiera och häfta den där gången i källaren med lågt tak.

Tack också till alla som hjälpte praktiskt, lånade ut, bar, skjutsade och hookade upp oss med specialister.

Tack till Vi Bryr Oss för att vi brydde oss så framgångsrikt tillsammans.

Tack till Girls With Balls, vem kan glömma vår premiär på Burlöv center när vi studsade våra bollar på Nyamko Sabuni. Klassiskt!

Tack till fröken Eriksson för all female bonding och för att du hjälpte att ordna cash så vi kom igång. Vi är på din sida.

Till alla passiva hatare, ni som censurerade oss, som aldrig kom och som dissade bakom ryggen, det var tråkigt att ni inte var med istället.

Tack till alla nyfikna som vi fått bjuda på kaffe.

Tack till Kallis i Malmö, i bastun vid havet togs många beslut. Även en sittstrejk i solidaritet med de isländska kvinnorna utförde vi där.

Tack till färgat papper och kopieringsapparater. Gaffatejp och stavkontrollen i word.

Tack till google och wiki för snabb men ytlig kunskap, och för att ni hjälpt oss att avgöra en och annan dispyt.

Tack till de gemensamma fantasier som tog form med hjälp av papier marchie.

Tack till alla galna gratis typsnitt. Ni gav oss den grafiska profilen ”extra allt”.

Tack till Ja-policyn som fick oss att säga ja! Ja! Ja!

Tack konsten för den frihet vi tar från dig!

Tack staten för pengarna vi delar!

Tack till Cecilia Widenheim och Maria Lind för att ni håller oss om ryggen. Och tack till Lisa Rosendal.

Tack till Cecilia Went för din enträgna förmåga att föra samman folk. Och tack för att du visade oss Scoula Senza Fine, de italienska damerna är en ständig inspiration.

Tack till Katarina Stenbeck som gav oss plats på Den Frie i Köpenhamn.

Tack till Will Bradley för att du vågade arbeta med oss när ingen annan ville – men var fan tog du vägen?

Tack till goa gubbar Göteborg – fredrik svensk, henrik andersson och lasse lindquist.

Tack till alla studenter vi mött, för allt vi lär oss av er, för att ni vågat lita på oss och för att ni har sagt emot.

Tack till alla besvärliga kvinnor i historien som jobbat i skuggorna, till suffragetterna, rödstrumporna och de kreativa aktivisterna, till er som offrat er och satt allt på spel.

Tack till er som var oss närmast, ni som var där när det blev för mycket.

Tack till Kuratorisk Aktion för att ni vågar vara politiska i en tid när det är få som är det, ni får oss att vara modigare och starkare. Vi vill allt bra för er.

Tack till Anna och Carina våra nyfunna storasystrar. Ni föregår med gott exempel.

Vi vill också säga thank you till Tia-Simone Gardner, ännu en samarbetspartner i detta projekt. Tia, our collaboration will surely be like nothing else

Tack till Paolo Freire, Jo Freeman, Antonio Gramsci, Chandra Mohanty, Diana Mulinari, Kerstin Sandell, Agusto Boal, Patricia Hill Collins, bell hooks, Mujeres Creando och många fler. Tack för alla inspirerande ord på vägen, tack för att ni skrev ner dom så vi kunde använda dom som våra egna.

Tack till utopigruppen: Anna, Carina, Jenny, Stina, Roya, Kim och på distans – Irene och Ellen, för att ni vågade låsa in er med oss, och gav av er tid så vi fick ge den tillbaka till er. Tack till Mika som så gärna ville men inte kunde.

Ett speciellt tack till Jeuno JE Kim utan vars intellekt vi inte vore något.

Tack Johanna för att du är så jävla respektlös, för att du ifrågasätter varje auktoritet och bondar med dem vi beundrar över all gränser. Tack för att du lärt mig att gilla teori, genom att inte låta den vara något att referera till, utan ett verktyg att omsätta till praktisk handling. Tack för att du är den ständiga utmanaren. Du utmanar alla som kommer i din väg och du utmanar mig att bli bättre varje dag. Du är den modigaste jag vet, den lojalaste av kamrater och jag kommer aldrig ta dig för givet

Tack Lisa för ditt civilkurage. Tack för att du är så klok, tålmodig, nyfiken och för att du får mig att säga ja till en massa saker som jag aldrig trodde att jag vågade säga ja till. Tack för din osvikliga lojalitet, det betyder verkligen allt för mig!

Tack till allt fika och socker som strömmat genom våra kroppar och tack till det som stannade som fett och håller oss varma, som satte sig på våra rumpor, tack vare det behöver vi inte röra oss så mycket på dansgolvet för dom skakar ändå.

Tack till alla som vågade, alla som gjorde fast ni inte trodde att ni kunde, alla som kom, alla som misslyckades, alla som växte ur sina skor men som fortsatte gå ändå. Vi kommer aldrig glömma.

Tack för att ni trodde att vi tillsammans kunde förändra världen. Och tack till oss alla för att vi gjorde det!

Vi vill tacka livet som har gett oss så mycket!

Ja ibland behöver vi se tillbaks och inse att vi har mycket att vara tacksamma för. Men sentimentalitet och tacksamhet har sin tid och sina gränser och jag ska säga precis som det är – gränsen är nådd! Och det är inte bara en individuellt uttryckt åsikt - jag säger bara vad alla tänker men ingen säger högt.

Att vi står här tillsammans i det här rummet idag skulle man kunna kalla mirakel, det är väl det vi behöver nu? Ett övernaturligt fenomen som kan räddas oss ur en dålig politisk miljö. Är det därför ni står så stilla?! Är det innanförskapet som gör er passiva? Är det isolerat och kvavt? Varför öppnar ni inte upp? Väntar ni på nåt? På räddning? Eller är ni rädda?

NEJ!

Bra! För vi hamnade inte här genom ett gudomligt ingripande, vi tar aktiva steg framåt för att vi vet att något behöver göras - NU. Vi lever i en tid då allting har ett pris men ingenting har ett värde. Vi har en regering som håller oss sysselsatta med att tänka på hur vi kan bli mer lönsamma, hur vi ska hålla arbetslinjen, oroa oss över om vi är inne eller ute, och är du ute ska du in men aldrig ut, och vi lär oss älska sänkta skatter HALLELUJA. Vi har en kulturminister vars främsta mål är att avskaffa sig själv. Som menar att konst är en vara som ska ägas och som jag ska kunna ta med till mitt hem, till min familj för att ge mina barn kapital på bekostnad av er. Så stäng dörren låt ingen komma in, dela inte med dig för då tappar det värde! Men NEJ! Det är slut med det nu! När vi säger nej menar vi nej, tiden för förhandling och diplomati är över, nu tar vi gisslan! ALLA SKA MED! Och håller ni inte med så håll er undan för vi är här nu och vi ska fram, vi ska ta plats, vi ska synas - VI sätter agendan! Vi tar oss fram med all medel! Vi flyger! Och kan vi inte flyga ska vi springa! Och kan vi inte springa ska vi gå! Och kan vi inte gå – så kryper vi! Men vad vi än gör, så stannar vi aldrig!

Med gemensam röst tar vi rummet i besittning!

Jävla Stockholm, Sverige, världen!
Vi roar oss här idag för att motverka högerfascistiska, sexistiska, rasistiska och normerande värderingar. Vi gör det därför att vi vet att dom finns, att dom är nära och verkliga, men att vi är fler och vi är här. Alla samhällen har alltid varit fulla av motstånd och det är dags att det syns.

Våra liv förtorkar om vi accepterar alla de beslut som fattas över våra huvuden.
Vi vill skapa utrymmen för alla oss intersektionalister där vi kan träffas och uttrycka oss och umgås. Vi tar över de kapitalistiska och heteropatriarkala platserna i staden istället för att de ska stå och mögla. På så vis kommer hela världen bli en enda stor intersektion.

Snart väntar strålande tider av rättvisa och jämlikhet. Allt åt alla alltid! Hurra!
Nationalstaten är sprungen ur imperialismens blodiga historia av död och lidande. Denna makt har utvecklats till heteorsex, kommunistfientlighet, samförståndsanda, arbetslinje och övervakad tristess. I fortsättningen ska Sverige inte finnas alls.

Riktig frihet kommer när varje dag är ett äventyr och våra val styrs av glädje och inte bara plikttroget slit. När fria och fantasifulla intellektuella utforskningar är en fundamental rättighet.
Vi tar inte en sak i taget. Vi tar oss an hela samhället på en gång, inklusive livmodersförhärligande särartsfeminister, kvinnohatande bögar, heterofascistiska vänstersnubbar, rika människor, sverigedemokrater och andra nazister.

Vi deklarerar härmed att den höger-rasistiska, heterokapitalistiska fallocentrismens tid är förbi. Det funkade helt enkelt inte. Kampen fortsätter – Vi vann! Mot utopia!

(fanfar)